mig själv i moll

för att han typ inte är säker som jag är säker. vad gör man då? typ.. stampar på stället. för vad kan man göra? önskar grejer var lika lätta som i Så Får Du Mig Ändå med Emil Jensen, men så är ju inte fallet. lite som kung midas allt du rör blir till moll. just nu känner jag mig som moll, Maja i moll. för man börjar tänka, bli paranoid, för negativa saker om sig själv är lättare att tro på än de bra grejerna, och varför skulle saker ändra sig? okej man antar ju att saker ska gå framåt. jag vill att saker ska gå framåt för mig. jag tror jag behöver det. jag vet att jag behöver det. det finns en lycka som dör av skratt. det finns saker som dör om man pratar om dem. typ saker ska hända av sig själva, de ska inte bli framtvingade. aja. han får mig ändå.