okänd.

här kommer åren igen, dem man trodde man tvättat bort. på samma plats i livet, bara nån annanstans med min kropp. vi trodde vi funnit vår plats. så vi blev varandras känsel, och vi blev varandras tid. sen blev vi äldre jag vet, och vi han aldrig nudda marken. och vi kastade oss ut. och jag minns du log, när det var nåt i oss som dog. nåt mycket större än sånt man ser. i en tid av törst, blev vi offer för en tro. som byggdes upp men föll isär, det är bilder vi bär.