Rädsla?

Okej när jag satt på tåget hem, precis, funderade jag på en sak. Igår på psykologin, fick vi i uppgift att researcha fobier, och depression. Fast jag var i den halvan som var tvungna att läsa på om fobier. Iallafall, it got me thinking. Jag är rädd för ganska mycket. För småsaker egentligen. Det finns tre olika slags fobier; specific/simple, agora-something-something och social fobi. Den specific one handlar om att man är rädd för en speciell sak, till exempel spindlar, höjder, mörker, ormar och sånt. Den andra som jag inte minns namnet på och är för lat för att kolla i mina anteckningar, handlar om att man är rädd för öppna ytor, allmän transportering, men också klaustrofobi eller hur det stavas på svenska. Den sista handlar om att man är rädd för sociala sammanhang, främmande männsikor, och för att man ska bli dömd av folk som inte känner en.

Hallå! Jag är rädd för någonting från ALLA kategorier. Jag är rädd för höjder (dom vanligaste mardrömmarna jag har är att pappa kör bil i en omöjlig uppförsbacke och till slut är vi så högt upp att vi bara kan ta oss neråt, och det slutar med att vi åker neråt och jag vaknar, svettig and terrified.) jag vill helst inte kramas in public, iallafall inte med systrar, familj och sånt. Jag gör det ändå eftersom jag gillar att kramas, but I don't like people looking. AND LEAST BUT NOT LAST: strangers. Jag blir skitsressad om folk frågar mig saker, typ "går det här tåget till lund?" eller nåt. Like why? Här står jag, minding my business och lyssnar på musik AND YOU'RE INTERRUPTING ME och frågar något ni vet själva, och jag är liksom helt i min egen värld. Jag blir bara stressad.

(jag gillar heller inte att vara i badrummet om duschdrapperiet är för, jag får för mig att där sitter nån i badkaret och lyssnar när jag kissar eller nåt. )

Jag inser att jag är bara har små rädslor, och detta gör mig inte till någon speciell person som kan säga att jag är messed up och har fobier. Jag vet att jag inte är en sådan. I mean, I'm a freak, men. Inget freak med fobier. Bara små, töntiga och mänskliga rädslor. MEN, det händer att jag har åkt skidor, åker i paris-hjul, svarar på frågor om en främling så prompt vill veta något och jag drar undan drapperiet när min styvmamma har varit duktig och gjort mitt badrum fint genom att dra för det. Jag har tur som inte låter mina små patetiska rädslor förstöra för mig.

Jag är inte helt säker på varför jag har delat med mig av all den här onödiga informationen.
peace out!